Personlighetsfärger under stress: så reagerar olika stilar på press på jobbet

Det är tredje veckan av kvartalsbokslutet. En person i ekonomiteamet är sjuk, revisorerna har tidigarelagt sitt besök och systembytet är försenat. På onsdagen sitter teamledaren uppe sent och gör om andras arbete. En kollega som brukar sprida energi på kontoret har lovat tre avdelningar varsin rapport till fredag. En annan har slutat följa med på lunch och arbetar i tysthet igenom en hög med uppgifter som ingen visste att hon hade. Den mest noggranna personen i teamet kontrollerar fortfarande en avstämning som blev klar för två dagar sedan.

Ingen av dem har ändrat personlighet. Under långvarig press gör var och en mer av det som vanligtvis gör dem bra på sitt jobb, tills styrkan börjar kosta både dem själva och teamet. Här beskriver vi hur det ofta ser ut hos personer med en röd, gul, grön eller blå profil. Du får också veta vilka tidiga signaler kollegor kan lägga märke till, vad som hjälper, vad som förvärrar läget och vilka frågor du kan ställa dig om ditt eget mönster.

Vad den här guiden handlar om, och inte handlar om

Den här guiden handlar om vardaglig press på jobbet: deadlines, personalbrist, omorganisationer, krävande kunder och intensiva perioder. Den beskriver beteendemönster som många känner igen hos sig själva och sina kollegor under en tuff månad.

Den handlar inte om psykisk hälsa, utmattning som medicinskt tillstånd, ångest eller depression, och den kan inte avgöra om någon mår dåligt. Om du eller en kollega mår dåligt under en längre tid, har svårt att sova eller äta eller känner att situationen är övermäktig, är det en fråga för en läkare eller annan kvalificerad vårdpersonal, inte för en personlighetsmodell. ColorType-testet bedömer inte psykisk hälsa, och ett färgresultat ska aldrig användas för att avgöra om någon har det svårt.

När styrkor dras för långt under press

Under press faller vi gärna tillbaka på det som har fungerat tidigare. För den som lutar åt rött innebär det att ta kontroll. Den som lutar åt gult bidrar med energi och optimism. Den som lutar åt grönt anpassar sig efter andra och håller ut. Den som lutar åt blått kontrollerar och analyserar. I en kortvarig kris är det ofta precis vad som behövs.

Problemen börjar när pressen pågår i veckor. Ett beteende som är till hjälp kan skapa nya problem när det tar för stor plats för länge. Beslutsamhet blir kontrollbehov, entusiasm blir löften som inte går att hålla, tålamod blir en överbelastning som ingen ser och noggrannhet blir handlingsförlamning. Om teamet upptäcker skiftet tidigt går det att justera kursen innan följderna växer.

Rött under press: kontroll och otålighet

Personer med en tydlig dragning åt rött brukar ta kommandot när pressen ökar. De fattar snabbare beslut, tar tillbaka uppgifter från andra och driver på för att nå resultat. Till en början kan det få fart på ett projekt som kört fast. Med tiden kan det övergå i detaljstyrning, kort stubin på möten och ett team som slutar komma med idéer eftersom beslutet redan verkar vara fattat.

Om du lutar åt rött kan du göra det till en vana att varje vecka lämna tillbaka en uppgift som du har tagit över och tydligt förklara vad du behöver. Det kan gå lite långsammare, men hjälper teamet att fortsätta arbeta utan att vara beroende av dig.

• Tidiga signaler: kortare meddelanden än vanligt, beslut som meddelas utan diskussion, att göra om andras arbete och irritation över frågor.
• Det som brukar hjälpa: en tydlig prioriteringslista, en klar överenskommelse om vad personen kan delegera och korta avstämningar som visar framsteg.
• Det som förvärrar läget: långa möten utan beslut, känslomässiga vädjanden utan konkreta förslag och försök att bromsa personen utan att erbjuda en annan plan.

Gult under press: splittrat fokus och för stora löften

Personer med en tydlig dragning åt gult brukar prata mer, starta fler saker och säga ja oftare när pressen ökar. Deras optimism kan hålla teamet uppe under en tuff vecka. Om pressen fortsätter kan det leda till fler åtaganden än kalendern rymmer, uppmärksamhet som splittras mellan för många uppgifter och ett humör som växlar mellan entusiasm och håglöshet.

Om du lutar åt gult kan du prova en enkel regel under intensiva veckor: lova inget nytt förrän du har skrivit ner dina nuvarande åtaganden och tittat i kalendern. Att säga "Jag återkommer med besked i morgon" i stället för "Ja, inga problem" skyddar både dig och dem som räknar med dig.

• Tidiga signaler: fler åtaganden än vanligt, deadlines som utlovas utan att kalendern kollas, många oavslutade uppgifter och frustration som uttrycks mer känsloladdat än vanligt.
• Det som brukar hjälpa: en kort, skriftlig lista över aktuella åtaganden, hjälp att tacka nej till nya förfrågningar och en kollega att prata igenom veckan med.
• Det som förvärrar läget: att lämna personen ensam med en uppgift som kräver fullt fokus, kritisera personen inför andra och skicka kyliga skriftliga påminnelser om sådant som missats.

Grönt under press: tyst överbelastning och motstånd mot förändring

Personer med en tydlig dragning åt grönt brukar ta på sig pressen utan att visa det. De tar extra arbete utan att nämna det, täcker upp för kollegor och ser till att rutinerna fungerar. De håller också hårdare fast vid invanda arbetssätt när allt annat förändras. Risken är att ingen märker hur mycket de bär på förrän det blir för tungt, samtidigt som motståndet mot förändring märks som tysta förseningar snarare än öppna invändningar.

Om du lutar åt grönt, gör din arbetsbelastning synlig innan någon behöver fråga. Ett kort meddelande till din chef varje vecka, där du listar det du har på ditt bord, även sådant du gör som en tjänst åt kollegor, gör det osynliga arbetet möjligt att planera för. Om en förändring oroar dig, säg vad det är du bekymrar dig för i stället för att vänta på att känslan ska gå över.

• Tidiga signaler: att jobba sent utan att säga något, bidra mindre på möten, hålla med artigt men komma långsamt framåt och motsätta sig ett nytt verktyg eller arbetssätt.
• Det som brukar hjälpa: en rak fråga om arbetsbelastningen i enrum, förvarning om fler förändringar och ett tydligt besked om vad som kommer att förbli som det är.
• Det som förvärrar läget: plötsliga besked, krav på svar direkt och att tolka tystnad som ett tecken på att allt är bra.

Blått under press: överanalys och tillbakadragande

Personer med en tydlig dragning åt blått brukar kontrollera saker mer noggrant när pressen ökar. När mer står på spel vill de ha mer underlag, fler genomgångar och färre fel. Det värnar kvaliteten, men under långvarig press kan det leda till att de drar sig för att godkänna arbete, ger mycket detaljerad kritik av andras insatser och drar sig undan samtal för att analysera på egen hand.

Om du lutar åt blått, fråga innan du börjar granska hur noggrant resultatet behöver vara för det beslut som ska fattas. Bestäm när granskningen ska vara klar. Om du ser problem, lyft de två viktigaste tidigt i stället för att komma med en fullständig lista sent.

• Tidiga signaler: upprepade önskemål om mer information, försenade godkännanden, långa skriftliga svar på korta frågor och mindre kontakt med teamet.
• Det som brukar hjälpa: en tydlig nivå för vad som är tillräckligt bra inför den aktuella deadlinen, tidsbegränsade granskningar och ett klart besked om vem som ansvarar för riskerna med beslutet.
• Det som förvärrar läget: att skynda på personen utan förklaring, avfärda invändningar som perfektionism och ändra kraven utan att förklara varför.

Så sprider sig pressen mellan färgerna

Stressmönster stannar sällan hos en person. Under kvartalsbokslutet ovan fick teamledarens växande kontrollbehov kollegan som lutar åt grönt att dra sig undan ännu mer. Hennes tystnad fick honom att tro att allt gick enligt plan, så han tog på sig ännu mer. Kollegan som lutar åt gult lovade andra avdelningar rapporter, och arbetet hamnade hos kollegan som lutar åt blått. Plötsligt hade den personen tre extra rapporter att granska och arbetet gick ännu långsammare. Vars och ens reaktion ökade pressen på någon annan.

Ett team som pratar om de här mönstren när det är lugnt har lättare att upptäcka dem när tempot ökar. Inför nästa intensiva period kan ni komma överens om något enkelt: "Om du ser att jag börjar ta över uppgifter, säg till" eller "Om jag blir tyst, fråga mig rakt ut hur min vecka ser ut." En signal som man har bett om i förväg är lättare att ta emot som stöd än som kritik.

Chefer kan hjälpa till genom att minska pressen i sig, inte bara hantera reaktionerna på den. Att stryka en leverans, flytta en deadline eller ta in tillfällig hjälp gör ofta större skillnad än att anpassa sättet att kommunicera.

Frågor att ställa dig under en tuff månad

Frågorna är till för egen reflektion, inte för att bedöma kollegor. Välj dem som passar din kombination av färger, eftersom de flesta känner igen sig i mer än ett mönster. Om du svarar ja på flera frågor kan du fundera på att prata med din chef om prioriteringar eller ändra hur du arbetar. Svaren är ingen diagnos.

• Har jag tagit tillbaka arbete som jag redan hade delegerat, och berättade jag i så fall varför?
• När frågade jag senast vad någon annan tyckte innan jag fattade ett beslut?
• Hur många saker har jag lovat den här veckan, och kan jag räkna upp alla ur minnet?
• Har jag sagt ja till en förfrågan utan att först titta i kalendern?
• Gör jag arbete som ingen annan vet att jag gör?
• Finns det något som oroar mig men som jag inte har tagit upp för att jag inte vill ställa till besvär?
• Kontrollerar jag fortfarande något som redan är tillräckligt bra för sitt syfte?
• Har jag lagt mer tid på att analysera den här veckan än på att prata med dem som berörs?

Så stöttar du en kollega utan att sätta en etikett

Om du märker någon av signalerna ovan hos en kollega, beskriv vad du ser och fråga om det i stället för att tolka beteendet. "Du har jobbat sent varje dag den här veckan. Hur ser din arbetsbelastning ut?" är respektfullt. "Du är helt klart i grönt stressläge" sätter en etikett som ingen har bett om. Erbjud konkret hjälp, till exempel att ta över en uppgift, flytta en deadline eller följa med på ett samtal med chefen.

Om personen verkar må riktigt dåligt, eller berättar att det är så, lyssna och ta det på allvar. Uppmuntra personen att prata med en läkare eller annan kvalificerad vårdpersonal, eller att använda det stöd som arbetsgivaren erbjuder. I det läget har en personlighetsmodell inget att tillföra.

Testets begränsningar

ColorType är en frivillig självskattning som bygger på beteendemodellen DISC. Det är inte ett kliniskt eller diagnostiskt verktyg, det bedömer inte psykisk hälsa eller stressnivåer och det är inte ett psykometriskt validerat instrument. Det beskriver beteendepreferenser, inte förmåga, motståndskraft eller människovärde.

Det får inte vara den enda grunden för beslut om anställning, befordran, urval eller andra beslut som påverkar någons försörjning. Det ska inte heller användas för att förutsäga vem som klarar en krävande roll. Press påverkar alla, oavsett resultat.